Att åka tåg

Det är något speciellt med att åka tåg. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men av någon orsak känns det som ett äventyr att åka tåg. Fastän jag bara åker till lande så blir jag alldeles pirrig inom mig. Skulle jag köra bil sku det vara som vilken landefärd som helst men tack vare tåget känns det som om jag är påväg på ett riktigt äventyr! Och slutligen så vill jag nämna att det inte är lokaltågen som ger denna känsla utan intercity/pendlino och dylikt. Maffigt att se landskapen rusa förbi!

HJÄLP! Vart tog alla bilder vägen?

Hjälp, alla bilder har fösrvunnit från min blogg och jag kan inte lägga upp bilder! Varför? Vad har hänt? Går det att gör något åt detta?

Våretecken

Egentligen skulle jag hålla en paus i bloggandet eftersom jag inte har tid och inspiration att satsa helhjärtat på det men måste göra ett undantag.

Var på lande i helgen och gick en promenad i vårregnet, 10km, det började regna efter 1km och slutade när vi kommit fram. Men det var ganska skönt ändå. Det var ett mycket snällt regn, inte argsint piskande utan snällt smekande.
Men för att komma till saken så var målet med prommisen att hitta en tussilago. Jag blir riktigt fånig på våren och hoppar lyckligt till och med för hundskit som smälter fram.

 Tussilagon hittades men inte bara det

utan också denna frusna väldigt stela men trots det ståtliga huggorm,

Sir Väs.   

Vi beundrade honom en stund och han (nu kan det ju förståss hända att det är en hon) poserade fint framför kameran. Tyvärr tror jag hans liv sluta kort efter att vi förevigat honom i bild för runt nästa krök mötte vi en bil och som syns, nästan i alla fall, på bilden ligger Sir Väs mitt i hjulspåren. Jag valde att inte vända om för att kontrollera huruvida han överlevde eller ej. Jag hoppas han gjorde det.