Att åka tåg

Det är något speciellt med att åka tåg. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men av någon orsak känns det som ett äventyr att åka tåg. Fastän jag bara åker till lande så blir jag alldeles pirrig inom mig. Skulle jag köra bil sku det vara som vilken landefärd som helst men tack vare tåget känns det som om jag är påväg på ett riktigt äventyr! Och slutligen så vill jag nämna att det inte är lokaltågen som ger denna känsla utan intercity/pendlino och dylikt. Maffigt att se landskapen rusa förbi!

HJÄLP! Vart tog alla bilder vägen?

Hjälp, alla bilder har fösrvunnit från min blogg och jag kan inte lägga upp bilder! Varför? Vad har hänt? Går det att gör något åt detta?

Våretecken

Egentligen skulle jag hålla en paus i bloggandet eftersom jag inte har tid och inspiration att satsa helhjärtat på det men måste göra ett undantag.

Var på lande i helgen och gick en promenad i vårregnet, 10km, det började regna efter 1km och slutade när vi kommit fram. Men det var ganska skönt ändå. Det var ett mycket snällt regn, inte argsint piskande utan snällt smekande.
Men för att komma till saken så var målet med prommisen att hitta en tussilago. Jag blir riktigt fånig på våren och hoppar lyckligt till och med för hundskit som smälter fram.

 Tussilagon hittades men inte bara det

utan också denna frusna väldigt stela men trots det ståtliga huggorm,

Sir Väs.   

Vi beundrade honom en stund och han (nu kan det ju förståss hända att det är en hon) poserade fint framför kameran. Tyvärr tror jag hans liv sluta kort efter att vi förevigat honom i bild för runt nästa krök mötte vi en bil och som syns, nästan i alla fall, på bilden ligger Sir Väs mitt i hjulspåren. Jag valde att inte vända om för att kontrollera huruvida han överlevde eller ej. Jag hoppas han gjorde det.  

Nej, inte ännu heller..

Jag skäms. Jag har inte ännu heller lyckats skriva om Wienresan. Nu har jag i och för sig kommit så långt att jag fått in bilderna på datorn. Tyvärr har jag inte haft tid att skriva när jag varit hemma.

Idag ska jag på Nylands Nations julfest. Det blir kul. Det betyder också att jag antagligen ligger hemma i morgon så kanske jag då skulle få inspiration?

För ett par veckor sedan vad jag på kryssning med min syster och hennes familj. Det var kul. Det stormade som jag vet inte vad, aldrig varit med om något liknande! Man höll på att ramla omkull trots att man inte druckit så ni kan tänka er hur de som drack såg ut... Jag har aldrig sett så många mänskor ramla runt och så många glas falla i golvet. I rökrummet stod folk packade längs med väggarna för det var enda sättet att hållas och stå. De som inte lyckats åla in sig i ringen vid väggen rullade av och an i mitten, och ja, de rullade verkligen.

Under kryssningen lyckades jag äntligen få läst en bok som länge stått på listan, nämligen Alkemisten av Paolo Coelho. Jag har väldigt tudelade känslor om den boken. Jag tycker nämligen att den, så som hans andra böcker, var proppad av smörighet och ostighet (är det samma sak? inte riktigt.). Trots det satt jag som fängslad och sträckläste. Jag fick till och med gåshud på ett flertal ställen. Besvärligt. Vad ska man då tycka? Läsvärd är den nog. Jag förstår varför det är en så omtalad bok.

Har fortfarande inte hittan Vindens skugga så jag antar att den blivit på sommarstuga. Den får vila sig till julen.

Nu läser jag Hypnotisören av Lars Kepler. En bok som det talas mycket om eftersom finlandsvenska skådespelaren Tobias Zilliacus blivit castad till en av huvudrollerna i filmversionen som ska göras. Det talas om en ny Stieg Larsson. Hypnotisören är alltså första boken i en planerad serie. Ska bli spännande att se vad det blir.

Tokiga mänskor

Folk är inte helt friska i huvudet den här tävlingen avblåstes i dag.

Det är frågan om en tävling i vem som sitter i en grävskopa längst. Vinnaren får en grävskopa som pris. I dag då tävlingen avblåstes var det två personer som satt i varsitt köpcenter i en traktor, som det suttit i de senaste SEX månaderna! Ett halvt år! En halv timme per dag får de lämna traktorn. Ett par gånger i veckan gymnastisera. Annars sitter de där. Mat får det från restaurangerna runtomkring dvs skräpmat i kvadrat för det mesta.

Nu då tävlingen avslutades beslöt arrangörerna att de två finalisterna får dela på en gräskopa. Vilket antiklimax säger jag.
Var så god, en halv traktor för ett halft år.

synd...

Mitt teatersällskap hade glömt att boka biljetter till Morbror Vanja så det blir ingen teater i morgon.Tyvärr.

Eftersom det inte blir teaterskriverier av mig kan ni kolla in vad som skrivs på Teaterbloggen i stället. Ett nytt inlägg om Omaka par på Lilla Teatern kan läsas där.

Måndag

Har inte ännu heller lyckats få in fotona från min Wienresa på datorn så det får vänta ett tag till.

Det här är en måndag med såväl glada som dåliga nyheter. De glada är att jag ska till frissan idag. Kommer bli så skönt. Att få håret tvättat hos frissan är bland det bäst som finns. (Jag vet att en del hatar det men I love it!) Nu ska jag äntligen få mina kluvna toppar klippta och min rotväxt bortfärgad, O glädjens dag.

De dåliga nyheterna är att jag förlagt min bok jag håller på att läsa, Vindens skugga jag skrev om här. Det här är ett stort problem för nu har jag ingenting att läsa. Jag kan inte börja på en ny heller för då blir den jag förlagt på hälft. Mycket jobbigt.

I morgon ska jag se Morbror Vanja på Klockriketeatern. Jag har hört såväl gott som ont om pjäsen så det ska bli spännande. Den är fyra och en halv timme lång (!!!) så risken finns att jag traskar ut i pausen om inte första akten är tillräckligt bra. Trailer kan man se här eller här.