Nej, inte ännu heller..

Jag skäms. Jag har inte ännu heller lyckats skriva om Wienresan. Nu har jag i och för sig kommit så långt att jag fått in bilderna på datorn. Tyvärr har jag inte haft tid att skriva när jag varit hemma.

Idag ska jag på Nylands Nations julfest. Det blir kul. Det betyder också att jag antagligen ligger hemma i morgon så kanske jag då skulle få inspiration?

För ett par veckor sedan vad jag på kryssning med min syster och hennes familj. Det var kul. Det stormade som jag vet inte vad, aldrig varit med om något liknande! Man höll på att ramla omkull trots att man inte druckit så ni kan tänka er hur de som drack såg ut... Jag har aldrig sett så många mänskor ramla runt och så många glas falla i golvet. I rökrummet stod folk packade längs med väggarna för det var enda sättet att hållas och stå. De som inte lyckats åla in sig i ringen vid väggen rullade av och an i mitten, och ja, de rullade verkligen.

Under kryssningen lyckades jag äntligen få läst en bok som länge stått på listan, nämligen Alkemisten av Paolo Coelho. Jag har väldigt tudelade känslor om den boken. Jag tycker nämligen att den, så som hans andra böcker, var proppad av smörighet och ostighet (är det samma sak? inte riktigt.). Trots det satt jag som fängslad och sträckläste. Jag fick till och med gåshud på ett flertal ställen. Besvärligt. Vad ska man då tycka? Läsvärd är den nog. Jag förstår varför det är en så omtalad bok.

Har fortfarande inte hittan Vindens skugga så jag antar att den blivit på sommarstuga. Den får vila sig till julen.

Nu läser jag Hypnotisören av Lars Kepler. En bok som det talas mycket om eftersom finlandsvenska skådespelaren Tobias Zilliacus blivit castad till en av huvudrollerna i filmversionen som ska göras. Det talas om en ny Stieg Larsson. Hypnotisören är alltså första boken i en planerad serie. Ska bli spännande att se vad det blir.

Tokiga mänskor

Folk är inte helt friska i huvudet den här tävlingen avblåstes i dag.

Det är frågan om en tävling i vem som sitter i en grävskopa längst. Vinnaren får en grävskopa som pris. I dag då tävlingen avblåstes var det två personer som satt i varsitt köpcenter i en traktor, som det suttit i de senaste SEX månaderna! Ett halvt år! En halv timme per dag får de lämna traktorn. Ett par gånger i veckan gymnastisera. Annars sitter de där. Mat får det från restaurangerna runtomkring dvs skräpmat i kvadrat för det mesta.

Nu då tävlingen avslutades beslöt arrangörerna att de två finalisterna får dela på en gräskopa. Vilket antiklimax säger jag.
Var så god, en halv traktor för ett halft år.

synd...

Mitt teatersällskap hade glömt att boka biljetter till Morbror Vanja så det blir ingen teater i morgon.Tyvärr.

Eftersom det inte blir teaterskriverier av mig kan ni kolla in vad som skrivs på Teaterbloggen i stället. Ett nytt inlägg om Omaka par på Lilla Teatern kan läsas där.

Måndag

Har inte ännu heller lyckats få in fotona från min Wienresa på datorn så det får vänta ett tag till.

Det här är en måndag med såväl glada som dåliga nyheter. De glada är att jag ska till frissan idag. Kommer bli så skönt. Att få håret tvättat hos frissan är bland det bäst som finns. (Jag vet att en del hatar det men I love it!) Nu ska jag äntligen få mina kluvna toppar klippta och min rotväxt bortfärgad, O glädjens dag.

De dåliga nyheterna är att jag förlagt min bok jag håller på att läsa, Vindens skugga jag skrev om här. Det här är ett stort problem för nu har jag ingenting att läsa. Jag kan inte börja på en ny heller för då blir den jag förlagt på hälft. Mycket jobbigt.

I morgon ska jag se Morbror Vanja på Klockriketeatern. Jag har hört såväl gott som ont om pjäsen så det ska bli spännande. Den är fyra och en halv timme lång (!!!) så risken finns att jag traskar ut i pausen om inte första akten är tillräckligt bra. Trailer kan man se här eller här.

Kaksi maailmaa

Såg igår föreställningen Kaksi maailmaa på Helsingfors stadsteater. Det är länge sedan en föreställning berört mig så mycket. Kanske för att jag igår, för att vara jag, hade ovanligt öppen inställning när jag kom till teatern.

Kaksi maailmas bashistoria har en klassisk "Romeo-Julia intrig". Unga paret Sara och Tuukka som vill vara tillsammans, föräldrar som är emot det. Men i den här historien följer man Saras inre konflikt kärlek-tro. Hon hör till ett religiöst samfund som inte tillåter sällskap med någon som inte hör till "familjen" och som bannlyser den som har sex före äktenskapet (sex utanför äktenskapet är däremot okej så länge man ångrar sig och ber om ursäkt efteråt).

Intrigen i sig låter ju inte så väldigt hejssan men den är det. Pjäsen är nästan tre timmar lång och jag satt fängslad (nästan) ända från början till slut. Jag brukar vanligtvis bli rastlös och uttråkad efter högst en timme. Det enda stället det kändes aningen trögt var i slutet av andra akten där det skreks onödigt mycket för min smak.

Regin fungerade, musikvalen var lysande, de balanserade på gränsen till att bli cheesy och tacky utan att ändå bli det. Scenografin var fin och man kunde hitta en hel del symboler här och var såväl i rekvisitan som scenografin och karaktärerna. Ett skickligt regiarbete då publiken får känna sig smart för att man förstår utan att bli serverad svar på silverfat.

Är själv väldigt överraskad över att jag berördes så av föreställningen. Kanske det var stundens inlevelse, rätt sinnesstämning och kanske jag just igår var extra mottaglig för den här sortens drama? Men det kan sägas att alla de tre personer jag känner som också såg föreställningen igår var positivt överraskade.

Rekommenderas men ha trots det inte för höga förväntningar för då blir man alltid besviken. I fall ni går och ser den så kommentera gärna här, ställ frågor eller vad som helst! Jag diskuterar gärna föreställningen. Om ni ser den rekommenderar jag också att efteråt gå på öl med teatersällskapet. Känns avklippt att inte få diskutera pjäsen och lufta tankarna efteråt.

Bloggala

Vann biljett till bloggalan via pappers facebooksida. Spännande så här för en alldeles färsk bloggare!

Vad ska man ha på sig?

tips

Åh, tänkte tipsa om teaterbloggen där man kan läsa alldeles vanliga dödliga skriva om teaterpjäser. Det är en ganska ny sida så det har inte hunnit komma så många inlägg än men jag hoppas den ska blomstra en dag!

I väntan på Wien

Eftersom jag inte ännu haft tid att få in bilder på datorn från min Wienresa i helgen blir det nu ett "mellaninlägg" om ord jag har funderat på. Jag brukar ofta fundera på olika ord och deras ursprung, varför heter det si eller så.
(Ja, jag vet språknörd)

Första ordet är Läppomada det är ju inte ett "riktigt" ord egentligen eftersom det heter läppcerat men ett ord som används flitigt. Ofta uttalas det ju med betoning på läppomada vilket ju kan göra att man refererar till att det handlar om "läpp o' mada" MEN nu har jag kommit fram till att så inte är fallet. Ordet har (så klart) sitt ursprung i "läpp- pomada". Pomada betyder nämligen ursprungligen mjukgörande salva således är läppomada Pomada för läpparna. På bilden ser ni min favoritläppomada

Ord nummer två är ordet Förråd. Ett mycket vardagligt ord som oftast inte ägnar desto mer tankar. En dag slog det mig att "råd" ju betyder "hjälpmedel" alltså är det lilla utrymmet man har hjälpmedel i för råd -> förråd. Det här kanske var en självklarhet för någon men jag blev i alla fall lite smålycklig när det en dag gick upp för mig.

Tredje och sista ordet för i dag var jag faktiskt tvungen att kolla upp. Började fundera på vad "skor" i ordet skorsten betyder. Efter att ha kollat den otroligt pålitliga Wiktionary fick jag veta att skor antagligen kommer från tyska ordet schor(e) vilket betyder "att stötta" och det verkar ju logiskt. Skorsten skulle altså betyda Stöttesten och "förr i tiden" när man byggde hus började man väl med skorstenen som agerade stöttepelare för resten av huset eller har jag fel?

And now for something completely different

Nu är det dags att börja med bloggens ena egentliga ämne: Böcker

Just nu håller jag på och läser två olika böcker

  Till vänster har vi boken min kära syster rekommenderat till mig. Den har ett underbart språk! Måste passa på att citera lite ur den vid ett senare skede.

Till höger har vi högläsningsboken jag och min pojkvän läser. Vi har inte kommit så långt än tyvärr men hittils har det varit underbar absurditet på topnivå!

Och så vidare till böcker jag ser fram emot att läsa!

[buzz] av Anders de la Motte, fortsättningen på boken [geim] som jag läste på ett par dagar. En bok som kan rekommenderas för alla er som försöker få pojkar att läsa! Har aldrig tidigare varit med om att jag medans jag läst en bok känt det som om jag skulle se på en film. Stora förväntingar på uppföljaren alltså.

 Ah, äntligen är den här! Fjärde delen i serien om Eragon (för er som sett filmen: den är bara för hemsk! All magi från boken försvunnen). I åtminstone två år har jag väntat på denna bok, HURRA!

Och sist men inte minst, en ny bok om Annika Bentzon. Ja, jag har läst (nästan) alla hennes böcker. Fram till denna dag kan jag däremot inte bestämma mig för vad jag egentligen tycker om dem. För samtidigt som jag njuter av den lätta underhållningen så stör jag mig otroligt på prutthurtigheten.

En annan författare som jag också läst (nästan) alla böcker av är Paolo Coelho. Jag läser hans böcker för att försöka förstå varför så otroligt många tycker att hans böcker mästerverk. Själv tycker jag att de väldigt ofta är gråtmilt beskrivande av känslor genom användadet av klichéer. En av hans böcker tycker jag dock att är alldeles lysande, nämligen Veronica bestämmer sig för att dö.

Funderingar i vardagen

Lite funderingar så här en torsdagsmorgon:

 Varför är potatismos gott med ketchup men inte vanlig kokt potatis? Moset är ju kokt potatis, i och för sig med lite smör, mjölk och kryddor, men ändå? Ingen av ingredienserna är ju gott i sig med ketchup så varför är de det kombinerat?

Varför luktar det "fisk" utomhus när man håller på att bli förkyld? (Det här kanske bara är ett fenomen jag upplever.)



Och så en liten seriestrip

(ifall ni inte ser vad det står i sista rutan: "deklarationsdags igen")

Det finns en första gång för allt.

Jaha, så kom den dagen. Dagen D.

Det känns lite högtidligt faktiskt. En blandad känsla av iver, förväntan och fasa- är det så här man ska göra? Tänk om jag gör något tokigt? Tänk om jag blir utskrattad? Om jag gör något fel?

Trots mina farhågor är viljan och lusten för stark. Ja, jag är färdig, Ja, jag vill göra det här, Ja, det är dags!

Mitt livs första blogg.

Det finns en första gång för allt!